okej, såhär ser jag det. jag är lyckligt lottad på många sätt och vis. men på samma sätt som jag är lyckligt lottad är jag också olyckligt lottad. att gång på gång finna de mest groteska rackare från jordens avgrund kan väl inte räknas som en merit. isåfall på oturslistan. ibland undrar man ju vad man gjort för att förtjäna detta öde, liksom varför kan inte jag få ha tur och få sväva på moln ibland för. kanske bara en endaste gång iallafall, utan att falla på en gång... värre en ett jäkla magplask från högsta trampolinen i badhuset. nä fy fariken, ibland tänker jag... att jag är nog världens mest otursföljda. fast sen måste man ju tillbaka till verkligheten, och inse att man har det förjäkla gött ändå.

ps. vet inte vad som sker med mina knepiga inlägg, det blir fan ba fler och fler. det är som rymden helt enkelt, det tar ju för i fariken aldrig slut.

over n out, nu ska jag fan hålla käft. eller nä, alltså... inte skriva någe mer på ett tag. typ. kanske, om ni har tur.