Denna var lite svår för man vet ju inte vad som räknas
värt som bekännelse eller inte. Eller vad man vågar dela
med sig av, så det fick helt enkelt bli:

Jag är inte rädd för att dö, även om det är trist då livet har
många fina ljusa stunder. Det jag däremot är svinigt rädd för
är att bli allvarligt skadad och måste leva med det, eftersom
jag har så jävulst svårt att se saker från den ljusa sidan.
Skulle typ bara deppa ihop totalt och ge upp,

tillskillnad från den här sjukt positiva och underbara personen:


fast mitt nya motto får väl bli "I love living life. I am happy."