verkligheten börjar till slut komma ikapp, men den kommer inte slå
mig som en käftsmäll förrän hon står i transporten påväg härifrån imorgon.

men uschba vad trist det känns, och klumpen i magen har redan börjat
infinna sig. lär inte bli mycket sömn inatt, tur jag kan tröstäta godis iallafall.